En värld befolkad av egensinniga karaktärer fyllda av frustration och politisk sprängkraft

Relaterade filmer

Nina Menkes – den amerikanska indiefilmens självutnämnda häxa

Med sitt kompromisslösa filmspråk där historierna tycks veckla ut sig likt besvärjelser, har Nina Menkes förtjänat en plats som en av de mest säregna och spännande rösterna från andra sidan Atlanten. 

Upptäck: Salomé Lamas

Upptäck ingenmanslandet mellan sanning och fantasi, mellan peruanska Anderna och Stalins schackbräde. Draken Film presenterar Salomé Lamas tre långfilmer i en unik retrospektiv över en av vår tids mest spännande dokumentärfilmare.

Efter femtio år som dokumentärfilmare, och med lika många filmer i filmografin, är Maj Wechselmann en av Sveriges mest produktiva och betydelsefulla dokumentärfilmare. Hennes genombrott med den kontroversiella och omdebatterade Viggen 37: ett militärplans historia (1973) innebar en milstolpe för den svenska dokumentärfilmen, men Viggen-dokumentären blev också filmhistoriskt avgörande som filmen som startade Folkets Bio och med detta en filmrörelse som kom att spridas över hela landet. Maj Wechselmann är sedan dess en unik filmisk kraft som arbetar outtröttligt med ett starkt socialt patos och en stridbarhet som skakat både chokladfabrikörer, oljekapitalister och krigsprofitörer. Men lika centralt som Wechselmanns skarpa kritik är hennes unika blick och engagemang för de röster som annars sällan hörs, i filmerna ryms människorna som lever i skuggan av de politiska besluten och möter konsekvenserna av miljöförstöring, krig och blind vinstjakt. Ett av de allra starkaste exemplen är den Berlinale-prisade Tala med mig systrar! som möter kvinnorna i kampen mot apartheid, men perspektivet finns också i en rad porträttdokumentärer och specifika granskningar. Wechselmann väntar inte på konsensus eller en stillad samhällsdebatt, hon driver själv på den och filmar medan alltsammans pågår. När coronapandemin når Sverige är hon den första att ifrågasätta, med den senaste filmen The Swedish Way gör hon en syrlig jämförelse med pestutbrottet 1710 spänner Wechselmann en djärv båge mellan de barocka friherrarna i Collegium Medicum och vår tids pandemistrateger i en film som osar av wechselmannsk vrede.

Upptäck: Maj Wechselmann

Sedan genombrottet på 70-talet har dokumentärfilmaren Maj Wechselmann ifrågasatt makten och gett röst åt de utsatta. I samband med premiären för hennes senaste film The Swedish Way, om den svenska coronastrategin, presenteras hennes regissörskap i en stor retrospektiv på Draken Film. 

Claes Söderquist, född 1939 i Stockholm, är en svensk konstnär, filmare, kurator. Han utbildade sig på Konstfack i Stockholm 1960-64 och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1964-69. Han har varit aktiv som filmare sedan tidigt 1960-tal, och till tidiga filmer hör I frack (1964) Le génie civil (1967, tillsammans med Jan Håfström), Travelog. Porträtt – Bilder från en resa (1969). Möten med jazz och den experimentfilm som visades på Moderna Museet under 1960-talet var viktiga impulser, och sedan har Söderquist arbetet i flera format och formella register, och presenterade 2013 sina arbeten i form av storskaliga rumsliga videoinstallationer vid Kungliga Konstakademin i Stockholm, senare vid Kristianstad Konsthall.Utforskning av landskap, rummet och rumslighetens dynamiker har varit viktiga för Söderquist, men också ett betonande av filmen som ett tidsligt medium. I Brev ur tystnaden behandlas den tyske poeten Kurt Tucholskys exilår i Sverige via brev och en filmisk scenografi bestående av en detaljerad rekonstruktion av Tucholskys hem. I Landskap närstuderas ett stycke skånsk naturs variabler och skiftningar med hjälp av en uppfinningsrik rälsteknik och en kamera som följsamt rör sig genom tät vegetation. Söderquist har också i en diptyk återvänt till fängelseön Alcatraz, först i The Return of the Buffalo, (1970-2012), senare i Alcatraz – Återkomsten (2013), och via ett unikt intervjumaterial, direktkontakt med ockupanterna samt en känslig registrering av platsens sociala, politiska och arkitektoniska skikt och förändringar skapat ett säreget två-delat dokument.Söderquist har själv sagt: – "Om mina tidigare filmer ofta var en form av collage, 60- och 70-talet var brokigt, har jag efterhand reducerat mitt uttryck och arbetat mer med en långsam rörelse. För mig handlar det om en känsla av att vara på väg, om bildens framåtskridande, men också om att jag på det här viset synar den miljö jag är i. Som i Landskap, det var ingen naturlyrik jag ville skapa, snarare ville jag klä av naturen, syna den.”Söderquist har utöver sitt konstnärskap även varit aktiv som filmcurator. Med utställningar som Pleasure Dome och Västtysk experimentfilm, som hölls på Moderna Museet i Stockholm 1980 respektive 1984, och det omfattande program med Swedish Avantgarde Film 1924-1990 som turnerade i USA 1991, har han breddat kännedomen om experimentfilm i Sverige, men också genom att spridda den svenska experimentfilmen internationellt.

Claes Söderquist i retrospektiv

Claes Söderquist hör till pionjärerna inom den svenska experimentfilmen. Martin Grennberger skriver om filmaren som är aktuell med en ny retrospektiv.  