Mästare: Márta Mészáros

Upptäck den ungerska auteuren Márta Mészáros, den första kvinnliga regissören att belönas med Guldbjörnen, och hennes nyrestaurerade mästerverk i en retrospektiv exklusivt på Draken Film.

Márta Mészáros blev den första kvinnliga filmskaparen som belönades med Guldbjörnen vid filmfestivalen i Berlin och tog snart plats som en av Europas främsta filmregissörer. Draken Film uppmärksammar ett regissörskap i skymundan med en retrospektiv med tre av hennes främsta filmer. 

När Márta Mészáros fick sitt stora genombrott med guldbjörnsbelönade Adoptionen (1975) bröt hon en barriär i en filmvärld som redan befann sig i kraftig omdaning. 

Då hon för första gången närmat sig filmbranschen som tonåring viftades hon nonchalant bort, hon växte upp i en tid då bara tanken på en kvinnlig filmregissör framstod som befängd. Ett par decennier senare, efter ett trettiotal kort- och dokumentärfilmer, långfilmsdebuterade hon som Ungerns första spelfilmsregissör med The Girl (1968) som en del i den våg av kvinnliga regissörskap som växte fram vid den här tiden – från Agnès Varda och Věra Chytilová till Sveriges Mai Zetterling. Bakgrunden i dokumentärfilmen lyser igenom i varenda bildruta även hos spelfilmsregissören Mészáros, redan från The Girl etablerar hon en socialrealistisk berättarstil, djupt ankrad i de arbetarklasskvinnors livsöden hon tidigare dokumenterat, och inte minst rotade i hennes egen biografi. Skådeplatsen för hennes djupt medmänskliga dramer är ofta på fabriksgolvet, på barnhemmet eller i de trånga köken hos ensamboende kvinnor, men utan att hennes filmer för inramningens skull blir plakatpolitiska. 

Mészáros filmer har givetvis en politisk laddning, det är svårt att femtio år senare se tillbaka på hennes tidiga filmer utan ett raster av kalla krig, könskamp och ekonomisk orättvisa – men berättelser stannar alltid upp vid det mänskliga dramat: om att hitta en vän, om att hitta en älskare, om längtan efter ett barn, om längtan efter att få komma hem. För att berätta de här historierna tog hon ofta hjälp av amatörskådespelare, som delvis läser hennes repliker men som säger minst lika mycket mellan raderna. Mészáros har en unik förmåga att fånga ansikten i närbild, registrera minsta rörelse och ladda den med betydelse som kan vända en hel historia. 

Denna magiska personregi syns inte minst i guldbjörnsbelönade Adoptionen, vid den tiden var hon inte bara den första ungerska regissören att vinna Guldbjörnen, hon var den första kvinnliga regissören att ta emot ett stort festivalpris vid en av de viktigaste filmfestivalerna – det dröjde till 80- respektive 90-talet innan det främsta priset delades ut till en kvinna i Venedig eller Cannes. Ändå är Mészáros regissörskap, trots dryga sextio filmer i hennes filmografi, i märkligt hög utsträckning bortglömt. Femtio år efter debuten är det hög tid att hennes nyrestaurerade mästerverk återupptäcks. 

Olle Agebro