Mer om / 2020-05-18

Den koreanska nya vågen

**När Bong Joon-hos Parasit tog hem de tyngsta kategorierna på Oscargalan innebar det kulmen för en koreansk filmvåg som vuxit fram under de senaste två decennierna. Upptäck några av Sydkoreas främsta regissörer i vår senaste retrospektiv på Draken Film.**
I samband med den asiatiska finanskrisen i slutet av 1990-talet när Sydkorea tog steget till att bli en modern demokrati efter ett långt militärstyre väcktes också en yrvaken filmrörelse till liv. Regissörer som Lee Chang-dong, Bong Joon-ho och Chan-wook Park var politiskt engagerade i demokratirörelsen och gjorde sina första långfilmer under de skakiga åren efter finanskrisen. Med draghjälp från ett kvotsystem som såg till att de koreanska biograferna visade inhemsk film 146 dagar om året växte filmindustrin kraftigt under början av 2000-talet. När sydkoreansk film visats internationellt har filmkritiker ofta uppmärksammat filmernas råhet och brutala skildringar av våld, men den koreanska filmen är allt annat än likriktad. Ur den koreanska nya vågen har en mängd genreexperiment vuxit fram, från den udda monster-satiren The Host till vampyrfilmatiseringen av Émile Zolas Thérèse Raquin, Thirst. De grundmurat politiska regissörerna har sedan debuteran i slutet av 90-talet laddat filmerna syrlig satir och rak samhällskritik, ibland syns det genom svulstiga metaforer som slår hårt mot den amerikanska militära närvaron och den skeva kapitalismen, andra gånger märks det i ett stilla ledmotiv av dov militärpropaganda från Nordkoreas megafoner vid gränsen. Om den moderna Sydkoreanska filmen började som en uppgörelse med militärdiktaturen och den nationella identiteten drivet av ekonomiska styrmedel har filmvågen idag vuxit till en märkvärdigt internationell rörelse. Parasits Oscarsuccé är ett exempel, att aktörer som Netflix och BBC idag sysselsätter Sydkoreas främsta regissörer med internationella tv-produktioner är ett annat. Kanske är det ett tecken på den sydkoreanska filmindustrins begränsningar, eller bara ett bevis på att det lokala och personliga också är det mest universella. I en intervju kort efter den amerikanska premiären för Parasit förklarade Bong Joon-ho varför den typiskt koreanska berättelsen om motsättningarna mellan en rik och en fattig familj gjorde succé också utomlands: "Det beror på att vi alla lever i samma land nu: landet Kapitalism."

Få tillgång till hundratals handplockade filmer du inte hittar någon annanstans.