I en sjavig villa i en chilensk kuststad lever fyra män isolerade från omvärlden. En hushållerska ordnar med maten, sköter hygienen åt den senildementa och tar hand om deras kapplöpningshund. Stillheten bryts när en alkoholiserad man dyker upp vid grinden och börjar gasta om männens pedofili. De är katolska präster som efter deras övergrepp gömts undan för att leva resten av deras liv i exil, men när kyrkans hemlighet riskerar att avslöjas finns det inga metoder som är för omoraliska.

Pablo Larraín fångar sin berättelse i ett ständigt disigt motljus som gör prästernas liv grumligt och konturlöst, men trots ett diffust bildspråk är Larraíns kritik mot kyrkans maktfullkomlighet och moraliska förfall alldeles knivskarp. Sedan det stora genombrottet med Tony Manero (2008) har Larraín tagit plats som en av vår tids mest spännande filmare med filmer som Post Mortem (2010), No (2012) och Jackie (2016). I ett regissörskap som rör sig fritt mellan John Travolta-fetischister och presidentänkor sticker Sällskapet - El Club ut som hans mest lågmälda. Men under ytan av prästernas sävliga tillvaro vibrerar ett furiöst filmspråk som utan hämningar slungar publiken in i maktelitens allra vidrigaste vrår.

Olle Agebro