Godfrey Reggio förändrade hur en hel värld såg på film med sin poetiska, meditativa och förtrollande regidebut Koyaanisqatsi. När han 11 år efter sin senaste film återvänder till långfilmsformatet är det möjligtvis med samma stil men med ett helt annat perspektiv. Om syftet med qatsi-trilogin var att öppna publikens ögon för den fantastiska värld vi lever i och den fruktansvärda katastrof vi är på väg att orsaka, riktar han i Visitors blicken mot oss själva. Här finns fortfarande de hänförande landskapsvyerna klippta till Philip Glass musik, men det mest slående är filmens slowmotionporträtt av människor som stirrar rakt mot oss, som om de likt oss själva tittade på en filmskärm - möjligtvis på en film av just Godfrey Reggio. Om Visitors är en uppföljare till hans tidigare filmer är det också berättelsen om hur vi såg hur hela vår existens var på väg att störtas mot katastrofen, men också om hur vi valde att titta på de hypnotiska bilderna av undergången istället för att göra något åt den. Den blir en vacker, poetisk och framförallt väldigt smärtsam film om oss själva.