Christopher Abbott (Poor Things, Piercing) är magnetisk i Josh Monds nervigt Safdie-stressiga debut om kärlek, död och självdestruktion i New York.

James White växte upp med en frånvarande pappa och lever ett destruktivt kringflackande liv mellan barer och tillfälliga lägenheter i New York. När fadern hastigt går bort drabbas han av en omtumlande men svårgripbar sorg, och när hans mamma kort därpå får en allvarlig cancerdiagnos rämnar hans tillvaro fullständigt.

Med närgånget, rått foto tecknar stjärnfotografen Mátyás Erdély (Sauls son, Sunset) ett smärtsamt porträtt av en ung man på gränsen till nervsammanbrott, och ett New York i skuggan av skyskraporna. Kameran är riktad mot Christopher Abbotts sargade ansikte i snart sagt varenda bildruta, han gör en intim och djupt berörande rolltolkning som bara matchas av Cynthia Nixon, i hennes förkrossande porträtt av James Whites cancersjuka mamma. Josh Monds debut är en minimalistisk film besjälad med ett enormt känsloregister, en ärlig och skitig dissektion av sorg och saknad i livets sista ögonblick – omedelbar och befriad från all sorts sentimentalitet.

Olle Agebro