Efter Ägg och Mjölk kommer som bekant Honung... Det här är sista delen i Semih Kaplanoglus långsamma, baklängesberättade, vackra trilogi. Och kanske den bästa. I Honung möter vi den nu endast sexårige Yusuf, som bor i en avskild stuga med sina föräldrar. Familjen lever mest på den honung som pappan biodlaren samlar in högt upp i träden - förknippat med stor fara. Kaplanoglu skildrar poetiskt men med stram realism hur Yusuf påbörjar sin resa ut i livet när pappan försvinner och skolan ska börja. Och hur barndomen, naturen och traditionen sakta börjar ge vika för vuxenlivet och moderniteten. Honung vann Guldbjörnen (såklart...) på filmfestivalen i Berlin 2010 och var Turkiets Oscarskandidat. Naturligtvis uppnås högsta effekt om man följer de röda trådarna som löper genom hela den kulinariska Yusuf-trilogin, men de olika delarna går utmärkt att avnjuta var och en för sig. I vilken ordning som helst.

Camilla Larsson