Gadjo Dilo betyder på romani "Den galne främlingen". Och detta är berättelsen om Stéphane, en besatt ung man från Paris, som söker sig ut på den vindpinade rumänska vinterslätten för att söka romerna och deras musik. Tony Gatlif, som gjorde den minnesvärda Latcho Drom (1993), har nu åstadkommit ett sant mästerverk. Denna gripande berättelse, minst lika vemodigt förförisk som någonsin någon av de romska balladerna, och lika jordsmakande närvarande som vilken egen livsupplevelse som helst, är en av mitt filmårs finaste upplevelser. På ett unikt vis lyckas Gatlif förena en berättelse med en verklighet, humor med tragedi, magi med bilder. Och över allt detta svävar så den romska musikens toner. Gadjo Dilo är en film som låter verkligheten bli dikt och dikten verklighet.

Gunnar Bergdahl