Michael Winterbottoms mångfacetterade resa

Få filmskapare är lika produktiva som den brittiske regissören Michael Winterbottom. Sedan långfilmsdebuten 1995 har han regisserat en ny film, och ibland flera, varje år. Att regissera film i det tempot är en sak, men Michael Winterbottoms regissörskap blir verkligt imponerande när man ser på den mångfacetterade variation det rymmer. Han har nominerats till Guldpalmer för så vitt åtskilda filmer som 24 Hour Party People, Wonderland och Välkommen till Sarajevo, blottat obekväma sanningar med dokumentärerna The Road to Guantanamo och The Shock Doctrine, men också lockat fram skratt med Tristram Shandy och The Trip-sviten. Men Michael Winterbottoms karriär började någon helt annanstans. Hans första jobb som regissör resulterade i ett personporträtt av Ingmar Bergman för brittisk tv, och kanske är det logiskt att en regissör med en sådan bredd och produktionstakt tagit avstamp i just Bergman. 

När Michael Winterbottom besökte Göteborg Film Festival 2012 för att ta emot festivalens Honorary Dragon Award var det på sätt och vis som att en cirkel slöts – Ingmar Bergman var festivalens hederspresident från 1994 fram till sin död 2007. Även om Michael Winterbottom tagit emot priser på festivaler över hela världen för snart sagt alla sina filmer är det kanske hans komedier som fått störst genomslag. The Trip med Steve Coogan och Rob Brydon som aspirerande finkrogs-recensenter fick ett sådant gensvar när den sändes som tv-serie i Storbritannien att en nedklippt version släpptes för biopubliken, och när den andra säsongen av serien fick premiär – nu med matrecensenterna på resa genom Italien – var det klart från början att även Italienresan skulle få biopremiär.