Gaspar Noés galenskap

Gaspar Noé har beskrivits som den franska filmens enfant terrible, en våldsam visionär som aldrig tvekar inför att utsätta sin publik för de mest provocerande, grova och hisnande filmbilder. Efter en lång rad kortfilmer debuterade han med 90-talskultklassikern Ensam mot alla om en hästslaktare på gränsen till nervsammanbrott, men det stora internationella genombrottet kom med den trippiga dödshallucinationen Enter the Void. 

I filmen berättar Noé ur förstapersonsperspektiv om knarklangaren Oscar som skjuts till döds under ett DMT-rus och sedan svävar runt i ett neondränkt limbo genom Tokyonatten, sökande efter sin syster. Mindre hallucinatorisk, men minst lika provocerande, var efterföljande Love, en sorts ménage à trois-berättelse som genom förvridna flashbacks och explicita sexscener skildrar ett gripande kärleksdrama. Noés senaste långfilmsprovokation är den syradränkta dansfesten Climax om ett turnerande danskompani och en avslutningsfest som urartar i ett våldsamt kaos sedan någon spetsat sangrian med LSD. Noés filmer kräver viss uthållighet, men bortom hans orgier i sex, blod och droger rymmer hans filmer både fängslande, ömma och svindlande berättelser där Noés självbiografi ofta skymtar förbi i fascinerande spegelbilder.