"Det finns ingen objektiv film"

2013 befann sig Patrik Öberg och Emil Ramos i Aten för att spela in ett kort reportage om Gyllene gryning och de antifascister som organiserat sig mot nazismen i Grekland. 

– Från början var tanken bara att vi skulle filma något om Gyllene grynings framväxt, men när vi jobbade med filmen hände plötsligt allt i Kärrtorp och vi insåg att vi var tvungna att berätta om något större, säger Patrik Öberg. 

– Sen hände allt i Malmö, och vår berättelse utvecklades från att bara handla om nazismen och protesterna i Grekland till att handla om den antifascistiska rörelsen i stort, men det var egentligen först när vi fick intervjun med Joel Bjurströmer Almgren som allt föll på plats, förklarar Emil Ramos. 

Joel Bjurströmer Almgren är vänsteraktivisten som knivhögg en av nazisterna under demonstrationen i Kärrtorp och nu sitter i fängelse dömd för försök till dråp. Bjurströmer Almgren är en del av den kontroversiella rörelse som menar att våld kan vara en nödvändig del av den antifascistiska kampen. 

– Det var något av det som fascinerade mig mest under arbetet, för de flesta är det något så grundläggande att det är fel att skada andra människor, därför var det viktigt att få med hans perspektiv och visa hur en person som drar kniv i en sådan situation tänker, säger Patrik Öberg. 

I filmen skildras händelserna i Kärrtorp genom arkivmaterial och inspelningar från mobilkameror, precis som mycket av materialet i filmen har det kommit filmarna till handa genom privatpersoner som engagerat sig i projektet. Och i skalan mellan de suddiga videoklippen från Salem i början av 2000-talet till dagens skarpa mobilbilder skymtar något om dokumentärfilmens förutsättningar när dokumentärt material plötsligt uppstår också långt bortom filmteamets räckvidd. 

– När vi började prata om projektet märkte vi att det fanns ett jättestort engagemang, vi fick låna material av andra dokumentärfilmare och privatpersoner som var taggade på projektet, säger Patrik Öberg. 

– Även om vi försökte filma under flera demonstrationer insåg vi att det är väldigt svårt att vara på precis rätt plats vid rätt tillfälle. Det är en väldigt märklig inspelningssituation när man står mitt i kravallerna och folk omkring en skadas samtidigt som man försöker hålla koll på vad man filmar, tragiskt nog är det vardag för många av de vi träffade under inspelningen, säger Emil Ramos. 

Under den typen av inspelningssituationer väcks också frågan om filmarnas möjlighet att förhålla sig objektivt till de situationer de skildrar. 

– Jag tror inte att det går att göra film på ett objektivt sätt, säger Patrik Öberg, och det var aldrig vad vi var ute efter. Vi ville skildra den här rörelsen ur en annan infallsvinkel än det man ser på nyheterna, vi ville låta aktivisterna tala själva och också se om de själva kunde problematisera rörelsen. På så sätt ser jag på den här filmen som ett porträtt snarare än en granskning. 

Text: Olle Agebro